Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, inom familjen kallad Edmund, född 22 april 1906 på Stockholms slott, död 26 januari 1947 i en flygolycka på Kastrups flygplats utanför Köpenhamn, var arvprins av Sverige och hertig av Västerbotten. Han var son till dåvarande svenske arvfursten (senare kronprins och kung) Gustaf VI Adolf och dennes första hustru prinsessan Margareta och far till Carl XVI Gustaf. Gustaf Adolf gifte sig 1932 med sin syssling Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha (Gustaf Adolfs morfar var bror till Sibyllas farfar, båda söner till den dåvarande regerande drottningen Victoria av Storbritannien.)
Prince Gustaf Adolf, Duke of Västerbotten (Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund; 22 April 1906 – 26 January 1947) was a Swedish prince, who for most of his life was second in the line of succession to the Swedish throne. He was the eldest son of Gustaf VI Adolf, who was crown prince for most of his son's life and ascended the Swedish throne three years after his son's death. The current king, Carl XVI Gustaf, is Prince Gustaf Adolf's son. The prince was killed on 26 January 1947 in an airplane crash at Kastrup Airport, Copenhagen, Denmark.
Gustaf Adolf de Suède (en suédois : Gustaf Adolf av Sverige), duc de Västerbotten, est né le 22 avril 1906 au Palais royal de Stockholm (Suède) et mort le 26 janvier 1947 à l'aéroport de Copenhague (Danemark).
Gustaaf Adolf Oscar Frederik Arthur Edmund (Stockholm, 22 april 1906 — Kastrup, 26 januari 1947), hertog van Västerbotten, was erfprins van Zweden.
Hij was de oudste zoon van (toen zelf nog erfprins) Gustaaf VI Adolf en diens eerste vrouw Margaretha van Connaught. Op 19 oktober 1932 trouwde hij met prinses Sybilla van Saksen-Coburg en Gotha, dochter van Karel Eduard van Saksen-Coburg en Gotha. Het paar kreeg vijf kinderen:
Margaretha (31 oktober 1934), trouwde met John Ambler (6 juni 1924 – 31 mei 2008)
Birgitta (9 januari 1937), trouwde met Johann Georg van Hohenzollern-Sigmaringen (31 juli 1932 – 2 maart 2016)
Désirée (2 juni 1938), trouwde met Niclas Silfverschiöld (31 mei 1934 – 11 april 2017)
Christina (3 augustus 1943), trouwde met Tord Magnuson (7 april 1941)
Carl Gustaf (30 april 1946), trouwde met Silvia Sommerlath (23 december 1943)
De prins overleed bij een vliegtuigongeluk (KLM-vlucht PH-TCR), nabij de Deense luchthaven Kastrup toen zijn enige zoon en toekomstig kroonprins nog geen jaar oud was. Het fatale ongeluk gebeurde met een KLM-toestel dat onderweg was van Amsterdam naar Stockholm. Alle 22 inzittenden van het toestel kwamen om.
Dankzij het feit dat koning Gustaaf VI Adolf 90 jaar oud werd, was zijn kleinzoon al 27 jaar oud toen hij tot koning van Zweden werd gekroond. Gustaaf Adolf zelf was nooit kroonprins aangezien hij reeds was overleden toen zijn vader in 1950 koning werd.
Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882 på Stockholms slott i Stockholm, död 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i Helsingborg, Malmöhus län, var Sveriges kung från den 29 oktober 1950 och fram till sin död. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden och farfar till Carl XVI Gustaf. Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882–1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten (1889–1965).
Han föddes som prins av Sverige och Norge samt hertig av Skåne (efter unionsupplösningen 1905 var han inte längre prins av Norge) och var Sveriges kronprins 1907–1950 efter faderns tronbestigning. Gustaf VI Adolf var den siste svenske kungen som brukade titeln "med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes konung".
Gustaf VI Adolf (Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf; 11 November 1882 – 15 September 1973) was King of Sweden from 29 October 1950 until his death. The eldest son of Gustaf V and his wife, Victoria of Baden, he had been Crown Prince for the preceding 42 years in the reign of his father. Shortly before his death, he approved the constitutional changes which removed the Swedish monarchy's last nominal political powers. He was a lifelong amateur archeologist particularly interested in Ancient Italian cultures.
Gustave VI Adolphe (en suédois : Gustaf VI Adolf), né le 11 novembre 1882 à Stockholm et mort le 15 septembre 1973 à Helsingborg, est le fils de Gustave V, roi de Suède, et de Victoria de Bade. Il est roi de Suède de 1950 à sa mort.
Oscar Frederik Willem Olaf Gustaaf Adolf (Stockholm, 11 november 1882 – Helsingborg, 15 september 1973) was van 1950 tot 1973 als Gustaaf VI Adolf koning van Zweden. Hij was de oudste zoon van koning Gustaaf V en koningin Victoria van Baden.
Margareta av Storbritannien och Irland eller Margaret av Connaught (Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah), född 15 januari 1882 på Bagshot Park i Surrey i England, död 1 maj 1920 på Stockholms slott, var kronprinsessa av Sverige och hertiginna av Skåne genom sitt äktenskap med den svenske kronprinsen Gustaf VI Adolf. [1] [2]
Hon var dotter till prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn och Luise av Preussen. Hennes farmor var drottning Viktoria av Storbritannien. Hon fick fem barn, varav det äldsta (arvprins Gustaf Adolf) blev far till kung Carl XVI Gustaf och dottern Ingrid blev dansk drottning och mor till drottning Margrethe II av Danmark.
Margaretas smeknamn var Daisy.
Hon gifte sig 1905 med den blivande Gustaf VI Adolf av Sverige. Parets första möte ägde rum i Kairo i början av 1905.
Frieriet skedde bara några dagar efter det första mötet, och bröllopet firades i England 15 juni i S:t Georges kapell på Windsor Castle, åtta dagar efter unionsupplösningen. Paret tillbringade sin smekmånad på Irland och anlände till Sverige den 8 juli 1905.[källa behövs]
Bröllopet dokumenterades i en kort film av Cecil Hepworth, kallad The Royal Wedding at Windsor.[3]
Kronprinsessan med sonen Bertil.
Kronprinsessa
Margareta fick efter sin ankomst studera svenska språket, svensk historia och socialpolitik, de sistnämnda ämnena på hennes egen begäran, och väckte förvåning då hon efter två års studier kunde tala språket flytande. Den första tiden i Sverige uppträdde Margareta med stort allvar och uppfattades som stel och reserverad, men bilden av henne förändrades av hennes sportintresse, som visade henne i en mer avslappnad och naturlig attityd. Margareta var intresserad av idrott och spelade bland annat hockey (av den sort som numera kallas bandy), skridskoåkning och skidor under vintern och tennis och golf under sommaren. Hon drev dambandyklubben Kronprinsessans Hockeyklubb. Hon ägnade sig också mycket åt brevskrivning med sina släktingar.
Margareta beskrivs som en konstnärssjäl och tyckte om att fotografera och måla. Flera av hennes målningar pryder idag drottning Silvias arbetsrum på Stockholms slott.[4]
Margareta intresserade sig också mycket för trädgårdskonst, och efter det att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero med trädgård i bröllopsgåva lade hon och maken Gustaf Adolf ner mycket tid och möda på att få trädgården att blomma igen. Familjen tillbringade somrarna på Sofiero.
Trädgårdsanläggningen skapades utifrån engelskt mönster, och även barnen inkluderades i arbetet. Margareta utgav böckerna "Vår trädgård på Sofiero" år 1915 och "Från blomsterträdgården" några år senare, illustrerade med hennes egna teckningar och fotografier, som såldes till förmån för "husmodersskolor med barnavård". Hon odlade blommor även i biljardrummet på slottet i Stockholm och på Rosendal.
Under första världskriget engagerade sig Margareta i hjälporganisationer, så som Kronprinsessans centralråd för landstormens beklädnad och utrustning, som arbetade under Röda korset med att förse svenska soldater med underkläder; hon anordnade som sådan lotterier och basarer och hade 1917 uppnått målet. Hon organiserade också gåvopaket till krigsfångarna i Europa, särskilt de brittiska. Margaretas insatser under kriget gick i motsats till hennes svärmors i brittiskvänlig riktning.
År 1917 organiserade hon också "Margaretainsamlingen för de fattiga", under vilken hon höll sitt enda tal under sin tid i Sverige. Vid krigsslutet ska Margaretas reformvänliga åsikters inflytande på maken, i motsats till hennes svärmors preussiskt reformfientliga åsikters inflytande på kungen, ha spelat en viss politisk roll[5] då demokratin fick sitt genombrott och man avstod från att avskaffa monarkin.
Död
Margaretas, drottning Louise och kung Gustaf Adolfs grav på Kungliga begravningsplatsen, ön Karlsborg i Brunnsviken.
Under vintern 1919–1920, då den trettiosjuåriga kronprinsessan väntade sitt sjätte barn, hade hon varit sjuk ett flertal gånger, vilket nedsatte hennes krafter. I november 1919 fick hon en häftig öroninflammation, som i mitten av december krävde en operation. I mars 1920 insjuknade hon i elakartade vattkoppor. Vid ett besök i Leksand ådrog hon sig en svår förkylning som medförde varbildning i käkhålorna. På kvällen den 29 april fick hon värk kring högra ögat, och hade då en temperatur på 39,8 grader. På morgonen dagen efter, drabbades hon av en allmän blodförgiftning samt hjärtsvikt som snabbt tilltog.[6] Trettioåtta år gammal avled Margareta, som nu var i åttonde månaden, den 1 maj 1920, klockan 14. Nyheten spred sig snabbt ut till statsminister Hjalmar Branting, som just då höll sitt förstamajtal på Gärdet i Stockholm.
Han tog en lång paus och meddelade sedan att ”vår kronprinsessa är död”. Branting avslutade snabbt talet och skyndade sedan till slottet. Eftersom kronprins Gustaf Adolf var fullständigt nedbruten, anordnades där en så kallad blindkonselj utan regentens närvaro. Det beslöts att meddela kronprinsessans familj i Storbritannien, länsstyrelserna och främmande makter om dödsfallet. Samtliga ministrar var djupt gripna och när konseljen var slut yttrade Hjalmar Branting: ”Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat.”
Margareta fick först sin gravplats i Storkyrkan, men gravsattes 1922 på Kungliga begravningsplatsen som hon och hennes make själva hade valt ut platsen för. [7] Hon blev också den första som begravdes där. Till hennes minne göts även en klocka som uppkallades efter henne. Denna klocka göts av Bergholtz klockgjuteri samma år som hon dog. Den hänger i Storkyrkan som ersättning för den spruckna Söndagsklockan, och väger ca. 2 ton.
Till minne av henne upprättades Kronprinsessan Margaretas minnesfond, "för behjärtansvärda och gagneliga ändamål". Vid tiden för insamling till minnesfonden var Sverige fattigt men trots det fick man i dagens penningvärde in 23 miljoner kronor på endast sju veckor.[8]
Titel
Formalia för
Hennes Kunglig Höghet Margareta, Sveriges kronprinsessa, hertiginna av Skåne
Referensform Hennes Kunglig Höghet
Tilltalsform Eders Kunglig höghet
Alternativ form Kronprinsessan (informellt)
Kronprinsessan Margaretas vapen som kronprinsessa av Sverige, prinsessa av Storbritannien samt hertiginna av Skåne.
15 januari 1882 – 15 juni 1905: Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Margaret of Connaught
15 juni 1905 – 8 december 1907: Hennes Kungliga Höghet Margareta, prinsessa av Sverige, hertiginna av Skåne
8 december 1907 – 1 maj 1920: Hennes Kungliga Höghet Margareta, Sveriges kronprinsessa, hertiginna av Skåne
Barn
Gustaf Adolf (1906–1947), hertig av Västerbotten, kung Carl XVI Gustafs far
Sigvard (1907–2002), hertig av Uppland till 1934, greve af Wisborg
Ingrid (1910–2000), drottning av Danmark från 1947, danska drottningen Margrethe II:s mor
Bertil (1912–1997), hertig av Halland
Carl Johan (1916–2012), hertig av Dalarna till 1946, greve af Wisborg
Princess Margaret Victoria Charlotte Augusta Norah of Connaught (15 January 1882 – 1 May 1920) was Crown Princess of Sweden as the first wife of the future King Gustaf VI Adolf. She was the elder daughter of Prince Arthur, Duke of Connaught, third son of Queen Victoria of the United Kingdom, and his wife Princess Louise Margaret of Prussia. Known in Sweden as Margareta,[1] her marriage produced five children, and she is the grandmother of King Carl XVI Gustaf, Queen Margrethe II of Denmark and Anne-Marie, former Queen of Greece. She died 30 years before her husband's accession to the throne of Sweden.
Princess Margaret was born at Bagshot Park and baptised in the Private Chapel of Windsor Castle on 11 March 1882 by the Archbishop of Canterbury. Her godparents were Queen Victoria (her paternal grandmother); the German Emperor (her maternal great-granduncle, who was represented by the German Ambassador, Count Münster); the German Crown Princess (her paternal aunt, who was represented by her sister, Princess Christian of Schleswig-Holstein); Prince and Princess Friedrich Karl of Prussia (her maternal grandparents, for whom her paternal uncle the Duke of Edinburgh and aunt Princess Beatrice of the United Kingdom stood proxy); the Duchess of Cambridge (who was represented by Princess Louise, Duchess of Argyll); the Prince of Wales (her paternal uncle) and Prince Charles of Prussia (represented by Prince Leopold, Duke of Albany).[2] She was known as "Daisy" to her family.
She was also confirmed in the Private Chapel of Windsor Castle in March 1898.
Princess Margaret's coronet, used at Edward VII's coronation in 1902. Kept at Livrustkammaren in Stockholm.
Princess Margaret grew up as a member of the British royal family, taking part in family holidays and weddings. She was a bridesmaid along with her sister at the wedding of their paternal cousins the Duke and Duchess of York on 6 July 1893.[3]
Marriage
Wedding of Princess Margaret and Prince Gustaf Adolf in 1905.
When Princess Margaret of Connaught was 23 and her younger sister Princess Patricia of Connaught was 18, both girls were among the most beautiful and eligible princesses in Europe. Their uncle, Edward VII, wanted his nieces to marry a European king or crown prince. In January 1905, the Duke and Duchess of Connaught visited Portugal, where they were received by King Carlos and his wife, Amélie of Orléans, whose sons Luís Filipe, Duke of Braganza and Prince Manuel entertained the young British princesses. The Portuguese expected one of the Connaught princesses would become the future Queen of Portugal.
The Connaughts continued their trip to Egypt and Sudan. In Cairo, they met Prince Gustaf Adolf of Sweden, the future Gustaf VI Adolf of Sweden, grandson of the Swedish King Oscar II. Originally, Margaret's sister Patricia had been considered a suitable match for Gustaf Adolf; without his knowledge, a meeting was arranged with the two sisters.[4] Gustaf Adolf and Margaret fell in love at first sight; he proposed at a dinner held by Lord Cromer at the British Consulate in Egypt and was accepted. Margaret's parents were very happy with the match.
Gustaf Adolf and Margaret married on 15 June 1905 in St. George's Chapel at Windsor Castle. [5] The bridal party included the bride's cousin Victoria Eugenie of Battenberg, the young Princess Mary, and the bride's sister, Princess Patricia. The couple spent their honeymoon at Adare Manor in County Limerick, Ireland, and arrived in Sweden on 8 July 1905.[6]
One of Margaret's wedding presents was the Connaught tiara, which remains in the Swedish royal jewellery collection today.[7]
The couple had five children:
Prince Gustaf Adolf, Duke of Västerbotten, who predeceased his father: his son became King Carl XVI Gustaf
Sigvard Bernadotte, Count of Wisborg
Ingrid, Queen of Denmark
Prince Bertil, Duke of Halland
Carl Johan Bernadotte, Count of Wisborg
Margaret was a dedicated mother to her children, and was determined to spend time with them. She was not keen on letting them be raised by nursery staff, as was the convention of the day.[8]
When Gustaf Adolf's father, Crown Prince Gustaf, acceded to the throne as King Gustaf V in 1907, the couple became Crown Prince and Princess of Sweden.
Crown Princess
Crown Princess Margaret and Crown Prince Gustaf Adolf with their four eldest children in 1912.
The marriage between Margaret and Gustaf Adolf is described as a happy love match.[4] Gustaf Adolf felt great pressure from the "Prussian" military discipline with which he had been raised by his mother, and he was greatly affected by and attracted to Margaret's differing English customs.[4] The visiting Infanta Eulalia of Spain wrote that the Crown Princess gave the Swedish court "just a touch of the elegance of the Court of St James's" and of how much Margaret loved her life in Sweden.[9]
After her arrival in Sweden, Margaret, who in Sweden was called "Margareta", received lessons in the Swedish language, and asked to be educated in Swedish history and social welfare. After two years, she spoke good Swedish. She was also eager to find out more about Sweden, and on many occasions went on incognito trips.[10] During her first years in Sweden, Margaret behaved with great seriousness and was therefore regarded as stiff, but the view of her changed because of her great interest in sports, where she showed a more relaxed and natural manner. Margaret took a great interest in many forms of sports; she used the winters for skiing, ice skating and playing hockey (what is nowadays called bandy), and played tennis and golf during the summers. She also corresponded with various relatives.
Crown Princess Margaret as an amateur photographer in the 1910s with Prince Bertil and Princess Ingrid
Margaret was also interested in art, and was an admirer of the works of Claude Monet.[11] She photographed, painted, and took a great interest in gardening. She and her spouse received Sofiero Palace as a wedding gift, and they spent their summers there and made a great effort creating gardens in an English style on the estate; her children participated in their improvement. In 1915, Margaret as Kronprinsessan Margareta published the book Vår trädgård på Sofiero ("Our Garden at Sofiero") and two years later also Från blomstergården ("From the Flower Garden") illustrated with her own drawings and photographs, which were sold for the benefit of household schools with childcare.
During World War I, Margaret created a sewing society in Sweden to support the Red Cross. The society was called Kronprinsessans Centralförråd för landstormsmäns beklädnad och utrustning ("The Crown Princess's central storage for clothing and equipment of the home guard"), which was to equip the Swedish armed forces with suitable underwear. When paraffin supplies ran low she organized a candle collection, and in November 1917 she instituted a scheme to train girls to work on the land. She also acted as intermediary for relatives separated by the war. With her help, private letters and requests to trace men missing in action were passed on. She was also active in her work on behalf of prisoners. She aided prisoners of war in camps around Europe, especially British nationals. Margaret's efforts during the war were pro-British, in contrast to her mother-in-law's strictly pro-German attitude. In 1917, Margaret organized Margaretainsamlingen för de fattiga ("The Margaret fundraiser for the poor"). At the end of the war, when the final steps towards full democracy were taken in Sweden, Margaret's positive attitude to reform influenced her husband the Crown Prince. Unlike the attitude of her reform-hostile in-laws, King Gustaf and Queen Victoria, this is believed to have eased political tensions and preserved the Swedish monarchy.[12]
Death
Graves of King Gustaf Adolf and his two wives, Margaret and Louise, in the Royal Cemetery on Karlsborg Island in Solna, Sweden
At 2 o'clock in the morning on Saturday, 1 May 1920, her father's 70th birthday, Crown Princess Margaret died suddenly in Stockholm of "blood poisoning" (sepsis). Some time before this she had suffered from measles, which aggravated her ear, and she underwent surgery to remove a mastoid. Since the previous Sunday, she had been suffering from pain in her face from something below her eye, and doctors decided to perform another procedure. On Thursday, symptoms of erysipelas appeared under her right ear. She fell gravely ill on Friday night when symptoms of sepsis became evident, and she died within hours.[13] At the time, she was eight months pregnant with her sixth child. In announcing her death during traditional International Workers' Day celebrations, Swedish Prime Minister Hjalmar Branting said: "the ray of sunshine at Stockholm Palace has gone out" (Solstrålen på Stockholms slott har slocknat).[14][15]
In Britain, there had been reports that Margaret was unhappy in Sweden and there were dubious rumours at her death that it actually had been a suicide.[16]
Princess Margaret was buried according to her specific and detailed wishes, written in 1914. She asked to be buried in her wedding dress and her veil, with a crucifix in her hands, in a simple coffin made from English oak and covered in British and Swedish flags. She requested that there should be no lying-in-state after her death.
Margaret de Connaught (en anglais : Margaret of Connaught), née le 15 janvier 1882 à Bagshot Park (Royaume-Uni) et morte le 1er mai 1920 à Stockholm (Suède), est une princesse du Royaume-Uni, devenue princesse héritière de Suède. Elle est la grand-mère du roi Charles XVI Gustave de Suède, de la reine Margrethe II de Danemark et de la reine Anne-Marie des Hellènes.
Margaret, surnommée Daisy, naît le 15 janvier 1882 à Bagshot Park, dans le Surrey. Son père, le prince Arthur, duc de Connaught et Strathearn, est le fils de la reine Victoria du Royaume-Uni et du prince Albert de Saxe-Cobourg-Gotha. Sa mère, Louise-Marguerite de Prusse est la fille du prince Frédéric-Charles de Prusse et de la princesse Marie-Anne d'Anhalt-Dessau.
Margaret est baptisée le 11 mars 1882 à la chapelle privée du château de Windsor par l'archevêque de Cantorbéry. Ses parrains sont l'empereur allemand Guillaume Ier, son grand-père le prince Frédéric-Charles de Prusse, son arrière-grand-père le prince Charles de Prusse et son oncle le prince de Galles. Ses marraines sont ses grand-mères la reine Victoria du Royaume-Uni et la princesse Marie-Anne d'Anhalt-Dessau, sa tante la Kronprinzessin Victoria du Royaume-Uni, l'impératrice allemande Augusta de Saxe-Weimar-Eisenach, et la duchesse de Cambridge, Augusta de Hesse-Cassel 1.
Avec sa sœur Patricia, elle est demoiselle d'honneur au mariage du prince George et de Mary de Teck le 6 juillet 1893 2.
Elle est confirmée en la chapelle privée du château de Windsor en mars 1898.
Mariage
Lorsque la princesse Margaret a 23 ans et sa sœur cadette Patricia 18, les deux jeunes filles figurent parmi les princesses les plus belles et les plus convoitées d'Europe. Leur oncle, Édouard VII, souhaite que ses nièces épousent un roi ou un prince héritier européen. En janvier 1905, le duc et la duchesse de Connaught se rendent donc au Portugal et sont reçus par le roi Charles Ier et son épouse, Amélie d'Orléans, et leurs fils, les princes Louis-Philippe et Manuel rencontrent les jeunes princesses britanniques. Les Portugais s'attendent alors à ce que l'une des deux sœurs devienne la future reine de Portugal.
La famille poursuit son voyage en Egypte et au Soudan. Au Caire, ils rencontrent le prince Gustave-Adolphe de Suède, petit-fils du roi Oscar II. À l'origine, c'est la sœur de Margaret, Patricia, qui est considérée comme la fiancée idéale pour Gustave-Adolphe ; à son insu, une rencontre est organisée avec les deux sœurs 3. Gustave-Adolphe et Margaret tombent amoureux au premier regard ; il la demande en mariage lors d'un dîner organisé par Lord Cromer au consulat britannique en Égypte et elle accepte aussitôt. Les parents de Margaret sont très satisfaits de cette union.
Margaret et Gustaf-Adolphe le jour de leur mariage.
Margaret et Gustave-Adolphe se marient le 15 juin 1905 en la chapelle Saint-Georges de Windsor 4. Les demoiselles d'honneur de la princesse sont ses cousines Victoire-Eugénie de Battenberg et Béatrice de Saxe-Cobourg-Gotha, la princesse Mary du Royaume-Uni, et sa sœur la princesse Patricia. Le couple passe sa lune de miel à Adare Manor dans le comté de Limerick en Irlande, et arrive en Suède le 8 juillet 1905 5.
Le couple donne naissance à cinq enfants :
Gustave-Adolphe de Suède (22 avril 1906 - 26 janvier 1947), duc de Västerbotten, époux de Sibylle de Saxe-Cobourg-Gotha ;
Sigvard de Suède (7 juin 1907 - 4 février 2002), duc d’Uppland, époux d'Erika Patzek puis de Sonia de Robbert ;
Ingrid de Suède (28 mars 1910 - 7 novembre 2000), épouse de Frédéric IX de Danemark ;
Bertil de Suède (28 février 1912 - 5 janvier 1997), duc de Halland, époux de Lilian Davies ;
Carl Johan de Suède (31 octobre 1916 - 5 mai 2012), duc de Dalécarlie, époux de Kerstin Wijkmark puis de Gunilla Wachtmeister af Johannishus.
Margaret est une mère dévouée et est déterminée à passer du temps avec ses enfants. Elle refuse de les laisser à des nourrices, comme c'est alors la convention 6.
Lorsque le père de Gustave-Adolphe accède au trône le 8 décembre 1907 sous le nom de Gustave V, Gustave-Adolphe devint le prince héritier et Margaret la princesse héritière.
Margaret et Gustave-Adolphe avec leurs quatre premiers enfants en 1912.
Le mariage entre Margaret et Gustave-Adolphe est décrit comme un heureux mariage d'amour. Gustave-Adolphe, qui a souffert de la discipline militaire avec laquelle il a été élevé par sa mère, est séduit par les habitudes anglaises de Margaret. L'infante Eulalie d'Espagne écrit que la princesse héritière donne à la cour suédoise "une touche de l'élégance de la cour de Saint-James" et rapporte combien Margaret aime sa vie en Suède 7.
Après son arrivée en Suède, Margaret, qui y est appelée "Margareta", reçoit des cours de suédois qu'elle maîtrise au bout de deux ans, et demande à être éduquée sur l'histoire suédoise et le travail social. Elle est également impatiente d'en savoir plus sur le pays et fait souvent des voyages incognito 8. Au cours de ses premières années en Suède, Margaret se comporte avec beaucoup de sérieux et est donc considérée comme rigide, mais son image publique change en raison de son grand intérêt pour le sport, où son attitude est plus détendue et naturelle. Margaret s'enthousiasme pour de nombreuses formes de sports ; en hiver, elle pratique le ski, le patinage et le hockey, et joue au tennis et au golf pendant l'été. Elle correspond également avec divers parents.
Margaret dans les années 1910 avec Bertil et Ingrid.
Margaret s'intéresse également à l'art et est une admiratrice des œuvres de Claude Monet 9. Elle photographe, peint et aime beaucoup le jardinage. Elle et son époux reçoivent le palais de Sofiero en cadeau de mariage, et ils y passent leurs étés pour créer des jardins à l'anglaise sur le domaine ; leurs enfants participent à leur perfectionnement. En 1915, Margaret publie le livre Vår trädgård på Sofiero ("Notre jardin à Sofiero") et deux ans plus tard Från blomstergården ("Du jardin fleuri") illustré de ses propres dessins et photographies, qui sont vendus au profit des écoles et des garderie 10.
Pendant la Première Guerre mondiale, Margaret crée une société de couture pour soutenir la Croix-Rouge. La société appelée Kronprinsessans Centralförråd för landstormsmäns beklädnad och utrustning ("Le stockage central de la princesse héritière pour les vêtements et l'équipement des troupes à domicile"), doit équiper les forces armées suédoises de vêtements appropriés. Lorsque les réserves de paraffine deviennent rares, elle organise une collecte de bougies. En novembre 1917, elle met en place un programme pour former les jeunes filles au travail de la terre. Elle sert également d'intermédiaire pour des proches séparés par la guerre. Avec son aide, des lettres privées et des demandes de recherche d'hommes portés disparus sont transmises. Elle est également très active dans son travail en action des détenus. Elle aide en effet les prisonniers de guerre dans les camps à travers l'Europe, en particulier les ressortissants britanniques. En 1917, Margaret organise la Margaretainsamlingen för de fattiga (« La collecte de fonds Margaret pour les pauvres »). Margaret est pro-britannique, contrairement à l'attitude strictement pro-allemande de sa belle-mère. À la fin de la guerre, lorsque les dernières étapes vers une démocratie complète sont franchies en Suède, l'attitude positive de Margaret à l'égard des réformes contraste avec l'hostilité de ses beaux-parents et influence son mari. Cela aurait apaisé les tensions politiques et préservé la monarchie suédoise 11.
À 2 heures du matin le samedi 1er mai 1920, jour du 70e anniversaire de son père, la princesse héritière meurt subitement à Stockholm d'une septicémie. Quelque temps auparavant, elle avait souffert de la rougeole, qui avait endommagé son oreille, et elle venait de subir une intervention chirurgicale pour retirer une mastoïde. Depuis le dimanche précédent, elle souffre de douleurs au visage à cause de son œil, et les médecins décident d'effectuer une autre intervention. Le jeudi, des symptômes d'érysipèle apparaissent sous son oreille droite. Les symptômes de la septicémie se déclarent le vendredi soir, et elle meurt en quelques heures 12. Âgée de 38 ans, elle était alors enceinte de huit mois de son sixième enfant. En annonçant sa mort lors des célébrations traditionnelles de la Journée internationale des travailleurs, le Premier ministre Hjalmar Branting déclare : « le rayon de soleil du palais royal de Stockholm s'est éteint » 13,14.
La princesse Margaret est inhumée selon ses volontés, écrites en 1914. Elle a demandé à être enterrée dans sa robe de mariée et son voile, un crucifix à la main, dans un simple cercueil en chêne anglais et recouvert des drapeaux britannique et suédois. Elle a demandé à ce que son corps ne soit pas exposé après sa mort 15. Elle repose provisoirement en la cathédrale de Stockholm, puis, comme elle avait exprimé le souhait de ne pas être inhumée à l'intérieur d'une église, elle est la première à être enterrée au cimetière royal d'Haga en 1922.
Margaretha Victoria Charlotte Augusta Norah van Connaught (Bagshot Park, Surrey, 15 januari 1882 — Stockholms slot, 1 mei 1920) was de eerste echtgenote van de latere Zweedse koning Gustaaf VI Adolf.
Leven
Margaretha, in Engeland beter bekend als Princess Margaret of Connaught, werd geboren op 15 januari 1882. Zij was de dochter van Arthur van Connaught en Strathearn en Louise Margaretha van Pruisen. Haar grootouders aan vaderskant waren koningin Victoria van het Verenigd Koninkrijk en prins-gemaal Albert van Saksen-Coburg en Gotha. Haar grootouders aan moederskant waren prins Frederik Karel van Pruisen en prinses Maria Anna van Anhalt-Dessau. In haar familiekring werd zij ook wel Daisy genoemd. Ze was een prinses van Groot-Brittannië en Ierland.
Margaret werd gedoopt op 11 maart 1882 door Archibald Campbell Tait, de toenmalige aartsbisschop van Canterbury. Haar meters en peters waren: Koningin Victoria, keizer Wilhelm I van Duitsland en keizerin Augusta van Duitsland, de Duitse kroonprinses Victoria, haar grootouders aan moederskant en de Britse Prins van Wales. Margaret kreeg een jonger broertje: Arthur (1883-1938), huwde Alexandra Duff, dochter van prinses Louise, die op haar beurt de oudste dochter was van de latere koning Edward VII. En Margaret had een jonger zusje: Patricia (1886-1974), huwde Alexander Ramsay.
In 1919 kreeg zij last van haar oren, tijdens haar zesde zwangerschap. Zij had waterpokken opgelopen hetgeen leidde tot een etterende kaak.[1] Volgens een andere bron zou het gegaan zijn om mastoïditis.[2] Margaret stierf onverwacht op 1 mei 1920 in Stockholm. De officiële berichtgeving meldde infectie als gevolg van een rotsbeen-operatie. Op dat moment was zij acht maanden zwanger van haar zesde kind. Na aankondiging van haar overlijden tijdens de traditionele viering van de Dag van de Arbeid zei premier Hjalmar Branting dat de zon in het Stockholmse paleis was ondergegaan.
Margaretha met haar fototoestel
Werkzaamheden
Margaretha was geïnteresseerd in kunst. Zij schilderde zelf en fotografeerde eveneens. Zij was bevriend met Anna Boberg die zij 1905 ontmoette. De twee vrouwen schilderden vaak samen in en rond Stockholm met hun ezels en schildersbenodigdheden.[3]
Tijdens de Eerste Wereldoorlog stichtte zij een naaivereniging om het Rode Kruis te ondersteunen, waarmee zij kledingstukken verschafte voor Zweedse soldaten.[1]
In 1915 publiceerde zij het boek Vår trädgård på Sofiero (Onze tuin in Sofiero). Twee jaar later schreef zij het boek Från blomstergården (Uit de bloementuin) geïllustreerd met tekeningen en foto's van haar hand. De opbrengst van de boeken kwam ten goede van scholen met kinderverzorgers.[1]
In 1917 begon ze met een programma om meisjes te leren het land te bewerken. Ook hielp zij gevangenen in Europa, met name die met de Britse nationaliteit. Zij ging daarbij in tegen haar schoonmoeder, die pro-Duits was.[1]
Huwelijk en kinderen
Op 15 juni 1905 trouwde ze met de Zweedse prins Gustaaf Adolf. In 1907, toen haar schoonvader Gustaaf V de troon besteeg, werden zij kroonprins en -prinses van Zweden.
Het paar kreeg vijf kinderen:
Gustaaf Adolf Oscar Frederik Arthur Edmund (22 april 1906 – 26 januari 1947), trouwde met Sybilla van Saksen-Coburg en Gotha (18 januari 1908 - 28 november 1972), de ouders van de huidige koning Karel XVI Gustaaf.
Sigvard Oscar Frederik (7 juni 1907 - 4 februari 2002), huwde driemaal, trouwde met Erica Patzek (1911-2007), Sonja Robbert (1909-2004), Marianne Lindberg (1924)
Ingrid Victoria Sophia Louise Margareta (28 maart 1910 – 7 november 2000), trouwde met koning Frederik IX van Denemarken (11 maart 1899 - 14 januari 1972), werd daardoor koningin van Denemarken.
Bertil Gustaaf Oscar Karel Eugenius (28 februari 1912 – 5 januari 1997), trouwde met Lilian Davies (30 augustus 1915 - 10 maart 2013).
Karel Johan Arthur (31 oktober 1916 - 5 mei 2012), trouwde met Elin Kerstin Margaretha Wijkmark (4 maart 1910 - 11 september 1987) en later met Gunnila Bernadotte, gravin Wachtmeister af Johannishus (1923-2016).
